forts Fritt Fram:s ledarsida
Gamla ledare!
LEDARE 185:
POLITISKT KORREKT
Att ifrågasätta det politiskt korrekta - är det att tänka att jag är lite tuffare eftersom jag inte behöver bry mig om kvinnors eller barns eller fattigas eller djurs eller kommande generationers rättigheter? Jag såg nyligen någon stor ledarskribent beskriva det så.Men att vara "politiskt korrekt"(jag hoppar över citattecknen i fortsättningen) handlar inte alls om att göra rätt - "politiskt" är här närmast en negation. Politiskt korrekt är man genom att lyssna till vad de flesta verkar tycka och inte ifrågasätta det. Man kan gärna yttra något som antyder att man naturligtvis delar deras syn. Man vill ju inte framstå som stökig eller gammaldags eller extrem eller orealistisk. Att vara politiskt korrekt kräver inga insikter och inget mod.
Är man politiskt korrekt så avvisar man alternativ som vindkraft, cykeltaxi, fartgräns 30, barns rättigheter, högfartståg och klimatpåverkan - ända tills de blivit allmänt accepterade, då hyllar man dem tvärtom som självklara! Vad har man åstadkommit då? Inte ett skit!
Förintelsen är ett aktuellt exempel. För att vara politiskt korrekt räcker det att instämma i kören och utbrista "Javisst ja, det är ju Förintelsens minnesdag i dag!". Att påtala de förintelser som hela tiden pågår är däremot inte politiskt korrekt, så länge djuren 'har det bra' innan de förintas. Politiskt korrekt sett är det en skymf mot Förintelsens offer att nämna förintelsens offer.
Att göra rätt är inte att vara politiskt korrekt - lika lite som att göra rätt för sig är att göra rätt.
Fredrik Flink 2010-01-27
LEDARE 184:
DET FINNS TVÅ KATEGORIER AV MÄNNISKOR
Jo, för en gångs skull är det sant, inte någon ironi.Det är inte goda och onda - även de vi med självklarhet uppfattar som onda för ett resonemang som för någon i deras situation kan verka som det enda rimliga och för oss andra framstår som mer eller mindre förståeligt. Det är inte demokrater och antidemokrater - de flesta som kallar sig demokrater godtar om inte förespråkar en tidsbegränsad diktatur och antidemokraters bevekelsegrunder är många gånger fullt förståeliga fastän otillräckliga. Det är inte altruister och egoister - de flesta altruister syndar på nåden och både altruismen och egoismen hyllas i dag i samma andetag. Det är inte realister och fundamentalister - i slutändan visar det sig ofta vara fundamentalisterna som var realister. Det är inte smarta och dumma, inte praktiker och teoretiker - men nu börjar vi närma oss.
Det finns två kategorier av människor. De som tycker det är rätt att attackera oskyldiga eftersom man då kan rädda andra oskyldiga - det brukar sluta med att hur många oskyldiga som helst plågas helvetiskt eller dödas. Och så de som inte tycker det är rätt att rädda oskyldiga genom att attackera andra oskyldiga - det brukar sluta med, de få gånger de råkar få något inflytande, att en katastrof för en gångs skull förhindras.
Efteråt är det uppenbart för de flesta, men då har de glömt sin egen inställning. Då är det uppenbart hur vansinnigt det var att låta ändamålet helga medlen, hur naivt det var att tro att "om vi gör si och så, så blir det si och så, och då rättfärdigar det vad vi gjorde".
Oavsett om det ska kallas äkta och typisk utilitarism eller förvanskad och förråad utilitarism, så är det en form av utilitarism: Så mycket nytta och nöje för så många som möjligt - och teori är naturligtvis lika med praktik, om vi presenterar en seriös analys av hur det kommer att gå så kommer det naturligtvis att gå så också.
"Det är tråkigt" är den förstnämnda kategorins favoritkommentar. Apropå trafikdödade replikerade ett kommunalråd "Men detta måste ju vägas mot andra samhällsintressen". Glasklart - och genomskinligt, utom för dem med ideologiska glasögon, som inte behöver vara mörka, även de vackraste, enklaste och mänskligaste ideologier bortser från verkligheten. Det är bara tack vare detta vägande för och emot, som det över huvud taget är möjligt att ta livet av hundratals (eller totalt hundratals miljoner) människor och kalla det olyckor i stället för brott mot mänskligheten.
"Jag tycker mycket om djur, men jag anser att några av dem tyvärr måste offras". Moralen, eller sensmoralen, är exakt densamma som Hitler förkunnade: "Jag tycker mycket om tyskar, men jag anser att några av dem tyvärr måste offras". Jodå, tyskar är djur, det är vi alla, varken mer eller mindre än djur. Att säga att det är en annan sak när det gäller djur är inte bara ologiskt och ovetenskapligt, det är framför allt en mer eller mindre uppenbar undanflykt - eftersom jag inte räknas som djur så klarar jag mig från konsekvenserna av ett sådant resonemang.
Krig är ett tredje exempel på hur man räddar oskyldiga genom att plåga och döda oskyldiga. Man måste ju försvara sitt land. Om alla tänkte som Jonatan så skulle ondskan regera? Nej, om alla tänkte som Jonatan så skulle det inte finnas någon ondska. Tänk dig ett krig - och ingen går dit.
Vad är det världen behöver i dag? Att vi offrar ännu fler oskyldiga för att rädda ännu fler oskyldiga? Eller att vi slutar inbilla oss att om vi offrar si och så många oskyldiga så räddar vi si och så många oskyldiga och alltså är det något gott och alltså har vi rätt att bestämma vilka som ska offras och vilka som ska få leva?
Fredrik Flink 2010-01-05